För fyra år sedan var jag en malplacerad tjej som vandrade runt i Forslundas korridorer. Kan inte säga att den skolan, för min del, var så mycket att hurra för. Dock så fanns det en sak som brukade förgylla min vardag lite extra. Nämligen "Den snygga killen på Forslunda".
Han var ju som allt jag egentligen ville ha men jag var för feg för att verkligen göra något utav det. Efter en sån där långdistansförälskelse, från min sida, slutade "Den snygga killen på Forslunda" på Forslunda och blev då bara "Den snygga killen som jag önskade att jag hade pratat med då jag haft chansen."
Tiden gick och det var ju bara ett faktum att vi aldrig skulle ses igen, trodde jag. Tills den där vinterkvällen. Då han satt där, dock med sin dåvarande flickvän, i mina bästa väns soffa! Surt sa räven men jag gick ju i alla en chans att utbyta några meningar. Magiskt! Det var ju lite fjärilar redan då. Fucking homewrecker-Steffi.
Harmlösa ordväxlingar blev till något mer. Två trasiga själar med trassliga relationer finner något underbart och vackert tillsammans. Men lyckan varade inte för evigt. Tårar, förnekelse och tystnad.
Så förblev det. Tyst. I fyra års tid. Sen stod han där. På Umedalen. Efter att ha gått en dag utan att våga möta hans blick så gjorde jag det tillslut. Bang! Them feels. Det var ju bara så enkelt. Det var ju bara så rätt. Glädjen kom tillbaka, pepp, kärlek och närhet. Steffi blev kär på nytt.
Fyra år gör mycket skillnad. Jag är glad att vi hittade tillbaka till varandra och vi var nog båda rätt chockade då det slutade som det gjorde för fyra år sedan. Men idag, idag kunde jag inte vara lyckligare. Alle är en sådan otrolig människa. Genuin, snäll, omtänksam och that fucking ass, dårå! Kan gå en hel dag och berätta om allt jag älskar hos honom men får nog lugna mig så han inte blir självgod! Jag vaknar med ett leende varje dag och jag är redo att börja detta fantastiska kapitel i mitt liv.
Jag fick min prins från Forslunda. Skam den som ger sig, och nu släpp jag han inte!